Sju världsarvsgårdar
Gästgivars
Det stora festhuset på Gästgivars i Vallsta har inretts av den stilbildande målaren Jonas Wallström. Han hade en gedigen skolning, vilket gjorde att han kunde imitera det finaste engelska porslinet. Han utvecklade även konsten att måla schabloner på ett sätt som spred sig till andra delar av Sverige.
Gårdsnamnet kommer från det gästgiveri som drevs på gården under 1600- och 1700-talet. Gården är öppen för besök sommartid. Här finns besökscenter, restaurang/kafé och butik.
Kristofers
Gammelbyggningen på Kristofers i Järvsö är unik med sina många välbevarade rum fördelade på två våningar. Byggnaden ger särskilt goda insikter om hur enskilda rum och hela hus ursprungligen användes till fester.
Gården, med sin välbevarade gårdsmiljö, ligger lite avskilt i byns utkant och erbjuder god utsikt över älvdalens åker- och ängsmarker. Den har funnits på samma plats sedan början av 1800-talet, men låg tidigare inne i byns centrum åtminstone sedan medeltiden.
Gården finns kvar i samma släkt sedan fjorton generationer tillbaka och här bedrivs jord- och skogsbruk. Inomhus har den kände allmogemålaren Anders Ädel inrett genom fantasifulla blomstermålerier utförda på fri hand. Gården visas sommartid efter förbokning.
Pallars
Pallars i Alfta socken tillhör med sina båda flyglar de allra största bondgårdarna i hela Hälsingland. Sitt herrgårdsliknande utseende med ovanligt många brokvistar och snidade dörrar fick gården när dottern till socknens rikaste bonde gifte sig med gårdens äldste son. Det var då som det stora nya bostadshuset byggdes, trots att gården redan innan bröllopet var en stor gård med ovanligt många bostadsrum.
Dalmålaren Svärdes Hans Ersson har målat landskap i stora bostadshuset och i en flygel -sängstugan - finns målningar bevarade av ”Blåmålarn”. ”Blåmålarn” var känd för att ha använt ett dyrbart ultramarinblått pigment. Den blå färg som annars är vanlig i många gårdar i trakten är målad med det billigare pigmentet Berlinerblått. Motiven i sängstugan är säregna – här avbildas olika namngivna platser i Sverige, som Stockholm och Gävle. Det finns också ett motiv från Lappland.
Gården har varit i samma familj sedan 1600-talet och visas sommartid efter förbokning.
Jon-Lars
Jon-Lars i Långhed ståtar med den största byggnaden bland Hälsinglands gårdar. Endast ett bostadshus finns på gården vilket byggdes i två identiskt lika delar för två bröder i mitten av 1800-talet efter att det tidigare förstördes i en brand. Även de många välbevarade uthusen byggdes omsorgsfullt för två hushåll.
Vanligtvis delades gårdarna av flera generationer, men att två bröder gjorde det var mer ovanligt. De två bostäderna som också bestod av en gemensam herrstuga för dans och fest, har helt olika inredningsideal vilket syns på övervåningen. Den södra delen är målad med landskapsvyer i turkosblått och rosa av dalmålaren Svärdes Hans Ersson, medan den norra delen samtidigt inreddes med arabeskmönstrade franska tapeter i en brun-gul färgskala.
Gården utmärker sig ytterligare genom sin stora och eleganta brokvist som omsluter de två ingångarna till hushållen. På gården finns en saltbod bevarad ända sedan 1600-talet. Gården är privatägd och visas sommartid efter förbokning.
Bortom Åa
Världsarvsgården Bortom Åa ligger avskilt i skogsbyn Fågelsjö i gränstrakterna mellan Dalarna och Hälsingland. Området koloniserades av finländare på 1600-talet och gården etablerades i samband med det.
En å skiljer den från övriga hus i byn som har inspirerat till namnet Bortom Åa, även om den också kallas för Fågelsjö gammelgård. Dess historia är ovanligt väldokumenterad, framförallt tack vare bonden Jonas Olsson som förde dagbok om livet på gården. Ägarfamiljen har genom århundrandena tillhört några av de mest välbeställda, främst genom de många handelsresorna och goda kontakter som bidrog till ekonomiskt välstånd. Men det som kanske gav den godaste förtjänsten var de egentillverkade bruksföremålen från den egna bössmedjan.
I gården finns målningar av Bäck Anders Hansson från Dalarna men också rum med dyrbara tapeter. Den sista ägaren Kristina Persson, känd som en kvinna som sparade på allt, testamenterade gården till kommunen vilket gjort gården tillgänglig och kan visas året runt.
Bommars
Bommars ligger högt i utkanten av byn Letsbo, i en skogsrik del av Ljusnans dalgång. Med sin högresta, solbrända mangårdsbyggnad är den representativ för hur de förmögnare bönderna i Ljusdal byggde sina gårdar på 1800-talet.
Interiörerna och inredningen består av herrgårdsinspirerade tapeter i blommönster, inspirerat av franska eller engelska tapeter men tryckt av en lokal allmogemålare, kombinerat med schablonmålade remsor i gult och blått. En kammare är inredd med tapeter som troligtvis är tryckta i en tapetfabrik i Stockholm. Klädstugan, ett rum som vanligtvis är oinrett, har här dekorerats med stockholmstidningar från mitten av 1850-talet.
Trots att gården stod obebodd i många år lät man ändå inreda omfattande festutrymmen som den stora festvåningen och sängstugan i mangårdsbyggnaden. Det visar tydligt hur stor betydelse festrummen hade i Hälsingland. Idag är Bommars privatägd, men erbjuder guidade visningar, övernattning och evenemang sommartid.
Erik-Anders
Världsarvsgården Erik-Anders i byn Asta i Söderala socken har en herrgårdslik arkitektur med interiörer som inspirerats av de högre ständerna. Inne i huset ligger rummen i hela två rader och här finns en pampig festsal på övervåningen med motsvarande imponerande bredd. Det är den flitigt anlitade familjen Knutes som har satt prägel på mangårdsbyggnadens återhållsamma dekorationer med marmoreringar och enfärgade väggar med bårder.
Erik-Anders har fått sitt namn efter Erik Andersson som lät bygga gården på 1820-talet. En av hans söner följde i mitten av 1800-talet med den religiösa ledaren Erik Jansson till Bishop Hill i Amerika tillsammans med de omtalade Erikjansarna.
Gården är idag privatägd och är öppen för besök under sommaren. Här finns hotell, kafé, butik och möbelutställning samt en trädgård som har återställts som den såg ut år 1920.
