Julia, dietist
Julia Opitz är dietist och jobbar i vuxenpsykiatrins öppenvårdsverksamhet. – Jag hjälper människor att få vardagen att fungera och de ger mig energi, säger Julia.
Patienten är i centrum och Julia samarbetar tätt med läkare, sjuksköterskor, skötare, kuratorer och så vidare.
– Det absolut bästa med mitt jobb är att få möta så många olika människor, både kollegor och patienter. Att känna att jag har ett meningsfullt arbete, att få påverka människors vardag.
Att göra stor skillnad med små medel
Många av psykiatrins patienter har läkemedelsbehandling som kan påverka aptiten, där det kan finnas både aptitstimulerande och -dämpande läkemedel med i bilden. Julia träffar framförallt patienter med psykossjukdomar, bipolaritet och schizofreni.
– Det går att med små medel göra stor skillnad. Det är fantastiskt att se en människa få till sin vardag och förstå att jag har varit en del i det.
Det handlar om att skapa förutsättningar för just det: att få vardagen att fungera. Med rätt verktyg går det.
– För mig som dietist handlar det mycket om måltider och allt runtomkring det, säger Julia. Men det är viktigt att se till helheten. Den personcentrerade vården är a och o. Jag behöver komma med realistiska förslag och möta varje patient där hen är. Ofta finns det stora ekonomiska utmaningar hos den här patientgruppen, ytterligare ett perspektiv att ta hänsyn till. Det kan dels påverka måendet, dels är det extra viktigt att hitta bra mat som passar plånboken.
Ett steg i taget är viktigt för att det ska bli långsiktigt hållbart. Och vägen framåt är långt ifrån spikrak konstaterar Julia.
– En del patienter blir sämre i skov, och då gäller det att vänta. När de är mer stabila i sitt psykiska mående kan vi återuppta processen.
”Jag känner verkligen att jag gör skillnad på riktigt”
Julia poängterar att hon får energi av människorna hon möter.
– En del kan absolut vara väldigt påverkade av sjukdom eller läkemedel, men det finns liksom både och. Framförallt finns det olika individer. Allt är inte nattsvart. Och när en patient visar att hen litar på mig, får jag mycket tillbaka. De patienter jag möter är ofta socialt isolerade och ensamma. Jag känner verkligen att jag gör skillnad på riktigt.
Julia är fortfarande ganska ny i yrket och i Region Gävleborg. Redan nu har hon sett något hon verkligen gillar:
– Alla möjligheter! Det finns så många sätt att utvecklas. Ett exempel på det i vardagen är att vi jobbar i team runt en patient, stöttar varandra och hittar lösningar tillsammans och med patienten. Dessutom kan man ”praoa” i någon annan verksamhet, gå bredvid någon som jobbar med något helt annat än det man själv gör för en dag. Det finns en sådan otrolig bredd och möjlighet till kompetensutveckling, föreläsningar och mycket annat. Jag tycker att det är stimulerande att tänka att jag aldrig kommer att bli fullärd!