Vi smular vi härmar en gök - Lina Ekdahl och Emma Hanquist

Originalbilder och texter ur boken.

Bok: Vi smular vi härmar en gök, Alfabeta bokförlag AB, 2016
Placering: Dessa verk är inramade och tillgängliga för vandringsutställningar innan de permanentplaceras i vårdmiljö för barn.

Vi smular vi härmar en gök är en bilderbok som kan ses som en summering av att vara barn i vår tid. Subjektet är ett kollektiv, ett vi. Detta vi är differentierat och komplext, fullt av detaljer som visar på den mängd av referenser och möjligheter som barn av idag står inför att sortera bland och bygga identitet och liv kring. Den gestaltar allt från de av leksaker överfyllda barnrummen och hemmen, till de aktivitetsspäckade vardagsliven.

Barn av idag omges av många människor genom fritidsaktiviteter från tidig ålder, ett frekvent resande, geografiska distanser inom släkten, stora förskoleklasser och mångfasetterade familjebildningar. Dessutom är omvärldens komplexitet tillgänglig på ett nytt sätt där relativ kunskap, referenser och intryck via spelplattor, datorer, TV, internet, sociala medier och litteratur präglar barn från det de är mycket små. Allt detta gestaltas i beskrivningen av subjektet som ett kollektiv i Vi smular vi härmar en gök.

Bilderna precis som texterna rör sig mellan poesi och diskbänksrealism där kollektivet, viet befinner sig i en vardag full av detaljer. Mitt i samtidsskildringen har hunden Spider fått tag på ostbågspåsen, någon gömmer sig under bordet i husvagnen, någon har bara ätit en tugga på mackan och någon har glömt vattna blomkrukorna på stringhyllan. markerar på ett tydligt sätt skillnaden mellan ute och inne. I interiörmiljöerna bubblar livet av intryck och upplevelser, människor, aktiviteter och valmöjligheter.

När sedan vuxenvärlden bestämmer sig för att barnen måste avbryta det de gör och gå utomhus uttrycker barnen ett enormt motstånd samtidigt som vuxenvärlden skriker: "Ut! Plötsligt ropar farmor, ut! Ut i backen, ropar papa. Ut bland blommorna och solen ropar moster Zaida. Ut i gräset snälla rara, bönar farfar. Plocka svamp, vad som helst! Naturen är det bästa vi har, skriker mamma. Den enda vi har, ropar morbror Valle." Väl ute händer något. Texten blir minimalistisk.

På ett helt uppslag kan vi bara läsa "En bäck utan bro." Det blir en mening full av möjligheter. Hur mycket kan man inte leka i en värld med en bäck utan bro? Och det gör barnen. Emma Hanquists bilder behåller sin färgsättning och är fortfarande detaljrika med flertalet parallella narrativ, men blir lite mustigare och mer fokuserade. Därför uttrycker de ett lika stort motstånd när vuxenvärlden plötsligt bestämmer sig för att det är lika bråttom och viktigt att nu gå in som det var att tidigare ta sig ut. "O no, suckar vi. O no, baby blue." tänker barnen och påbörjar den omständliga processen att ta sig in igen till en värld överfylld av intryck, aktiviteter, lekar, människor och fakta.

Båda processerna att ta sig mellan interiör och exteriör uttrycks i bilderna genom en slingrande luftström eller ett vattendrag där objekten rinner i en strid ström, ackompanjerade av en poetisk del av texten där barnen tar avsked av såväl smulorna som borgen och soffan. "Bye bye ostbågarna. Bye bye sängen. Bye bye badet."(...) "Come on Spider, vi går ut."

På detta sätt blandar författaren Lina Ekdahl obehindrat referenser och ord, svenska och engelska för den åldersgrupp där man lär sig nya ord så gott som varje dag. Hon säger själv att:
För mig är rytmen och tonen i språket väldigt viktig. Det skall liksom kännas i kroppen, inte endast förstås med huvudet. Glädjen i att få säga ord som man inte riktigt fattar, men fattar ändå. Som är roliga att säga, som känns i magen, som kanske får en att sjunga, dikta, som förhoppningsvis kan inspirera en att göra egna ramsor, hitta ord, meningar, språk. Sitt språk.

Vi smular vi härmar en gök är en bilderbok där text och bild är lika starka och samspelta men där det också berättas och kompletteras saker i bild och text vilket skapar helheten, och synliggör konflikterna i t ex motsatsen mellan kollektivet som är skildrat och den enskildes upplevelse. Själva säger författaren Lina Ekdahl och konstnären Emma Hanquist så träffande om detta:
Vi ville få med både glädjen och "flowet" i att vara ett vi. I att ingå. Men också de stunder när man sitter i en ek, lite för sig själv, tittar på de andra, kanske har man det bra där man sitter, kanske önskar man att man vågade klättra ner till de andra. Vi ville ha med både humorn och svärtan i livet. Både ledan och farten.