Månadens fotografi, december 2020
Under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet drog tuberkulosen fram genom Sverige. Infektionssjukdomen utgjorde ett allt större hot och i många städer behövde sjukvården lämna de tidigare vanliga ordinationerna om vård i hemmet. Som ett alternativ uppstod sanatorierna.
Sjukvårdsinrättningen vilade på en modell hämtad från Centraleuropa och var speciellt anpassade för att behandla tuberkulos. De var oftast belägna utanför städer. Detta var inte bara för att hålla de smittade isolerade, utan även för att sol, frisk luft och natur ansågs vara det bästa sättet att råda bot på sjukdomen. Sanatorierna var därför byggda nära ängar, skogar, berg eller stränder. Tron var att dessa miljöer skulle förbättra de sjukas immunförsvar och hjälpa dem i deras tillfrisknande.
Vintermånadernas bistra temperaturer var ingen ursäkt att stanna inne då kall luft ansågs extra fördelaktigt när det kom till att bota de sjukas sotiga lungor. På Moheds sanatorium, byggt intill Florsjön mellan Bollnäs och Söderhamn, togs patienterna ut på exkursioner i snön, ordentligt påklädda med många lager av jackor, rockar och mössor.
 |
| Patienter och sköterskor från Moheds sanatorium. |
Även sanatoriernas interiörer återspeglade idén om natur och ljus. Där fanns bland annat solbad där patienterna kunde badas i ljus från starka, elektriska lampor under de månader då det var glest med solsken. På Moheds sanatorium fanns det även utöver detta en vinterträdgård – ett rum med stora fönster fyllt av växter. På bilden nedan syns bland annat pelargoner och rumsgranar tillsammans med dracena, agave och guldpalm. Här kunde patienterna omges av ljus och växtlighet hela året om, även under vintern då mycket av växtligheten utanför var sedan länge vissnat och täckts av is och snö.
 |
| Vinterträdgården på Moheds sanatorium. |
Från Selggrens sanatorium i Strömsbro kan vi se ytterligare ett exempel på hur patienterna tillgodosåg sig sol och luft under den kalla vintern. Där hade man byggde en ligghall där patienterna kunde ligga nära naturen, påpälsade och inbäddade, medan de läste eller vilade.
 |
| Selggrens sanatorium, år 1917. Ligghallen. Stående till höger är sköterskan Ingeborg Jonsson. |
Under 1940-talet blev sanatorierna obsoleta i och med antibiotikan och under de följande tio åren avvecklades de landet över. Byggnaderna stannade dock för det mesta inom sjukvården och konverterades ofta till boenden för rehabilitering eller långvård.
E-postadress
regionarkivet@regiongavleborg.se eller mimmi.kingdon@regiongavleborg.se
Postadress
Region Gävleborg
Regionarkivet
801 88 Gävle