Gävle sjukhus transportavdelning den 5 maj 1989, fotograf är sjukhusfotografen Sven Östberg. I bild ser vi det organiserade kaoset när dagens post och paket ska transporteras ut till avdelningarna. Postsortering pågår vid postborden till höger, till vänster står sparkcyklarna redo att fyllas och i postfacken närmast i bild kan vi se, om vi tittar noga, att konstföreningens reklamblad är på väg att hitta ut till sina medlemmar.
Gävle sjukhus transportavdelning den 5 maj 1989. Det organiserade kaoset när dagens post och paket ska transporteras ut till avdelningarna. Postsortering pågår vid postborden till höger, till vänster står sparkcyklarna redo att fyllas.

Månadens fotografi mars

”Jag var 16 år, det var i oktober 1957. Efter att ha slutat skolan skulle man ju ha något jobb så jag gick till sjukhusets husmor som det hette då och sa att jag var intresserad av att jobba på sjukhuset. Inom 14 dagar ringde husmor och sa att jag fick börja på budcentralen som budflicka den 16 oktober 1957. Där jobbade vi sju flickor i 15-16-årsåldern med att skjutsa patienter från avdelningarna till olika behandlingar och undersökningar. På rasterna, mellan jobben, fick vi sitta och sy dukar till sjukhuset. Det ingick i arbetsuppgifterna”.

Så berättar Kerstin Eng, numera pensionär, om hur hon började sin yrkesverksamma bana inom dåvarande Landstinget Gävleborg och Gävle sjukhus. Hennes historia är inte ovanlig. För inte alls så länge sedan började många yrkesverksamma på länets sjukhus sitt yrkesliv som just budflickor, tvättbiträden, förrådsbiträden, badbiträden, kökspigor, maskinistassistenter, eldare eller skjutsdräng. Dessa yrkestitlar är historiskt korrekt formulerade och återfinns i personalhandlingar som förvaras i regionarkivet.

Eldare på maskinavdelningen Gävle lasarett 1912.

Det är där, i alla olika serviceverksamheter, mycket tar sin början. Alla som någon gång gått i en sjukhuskulvert en tidig morgon vet att ett sjukhus aldrig sover. Nere i en sjukhuskulvert råder alltid febril aktivitet med transportfordon som far mellan sjukhusets godsmottagningar och avdelningar, tvättsäckar och sängar som ska hämtas och lämnas, glödlampor som ska bytas, skyltar som ska sättas upp, golv som ska skuras, patienter som ska flyttas från en avdelning till en annan samt post och sjukvårdsmaterial som ska hitta fram till rätt mottagare. Alla som någon gång gått i en sjukhuskulvert en tidig morgon vet att utan den febrila aktiviteten i sjukhusets kulvertsystem och korridorer skulle sjukhuset stanna.

Serviceverksamhetens historia väldokumenterad

Verksamheter som genom tiderna på olika sätt har ansvarat för Landstinget/Region Gävleborgs logistik-, service- och transportverksamheter har haft många olika benämningar, så som budcentralen, vaktmästeriet, kopieringen, serviceavdelningen, FM-avdelningen eller som nu, logistik- och serviceavdelningen. Hur organisationen sett ut samt vad man kallats och ansvarat för har också förändrats genom åren.

Under 1800-talet och ända fram till i slutet av 1900-talet fanns egna serviceverksamheter i var och en av landstingets verksamheter. Precis som varje sjukhus, folkhögskola och vårdhem hade sina egna ekonomiavdelningar och personalavdelningar hade man också egen servicepersonal. När Bollnäs sjukhus invigdes den 17 december 1923 stod även den så kallade ekonomibyggnaden färdig. Där hade lasarettets bofasta service personal sina bostäder. På nedre våningen i två rum och kök bodde gårdskarlen och trädgårdsmästaren, på övervåningen inreddes ett rum och kök för lasarettets eldare. I andra byggnader på sjukhusområdet bodde portvaktmästaren, tvätterskorna samt städ- och kökspersonalen.

Ungefär samma uppsättning servicepersonal fanns på länets övriga lasarett och tack vare bevarade byggnadsbeskrivningar i regionarkivet vet vi att Hudiksvalls lasaretts motsvarande ekonomibyggnad innehöll maskinavdelning, tvättavdelning och köksavdelning. Grishuset som låg intill och, som sköttes av personalen tillsammans med tillräckligt friska patienter, lades dock ner 1927 då det började anses ohygieniskt med lasarettsgrisar på sjukhusområdet. Därmed försvann djurhållning som en punkt över servicepersonalens ansvarsområden.

Grishuset låg väster om sjukhuset och grisskötsel vid Hudiksvalls lasarett pågick från 1840-talet till 1927 då det började anses ohygieniskt med lasarettsgrisar på sjukhusområdet. (Källa: ”Historik om lasarettet år 1927”, Fernström, 1982). Grishuset revs på 1970-talet. (Källa: Sjukvård och sjukhus i Hudiksvall, Fernström, 1994).

En verksamhet som aldrig sover

I början av 1990-talet var servicepersonal fortfarande direktanställd av landstingets olika verksamheter och i ”Landstingsfakta” kan vi se att 1993 fanns städ- och lokalutrustningsenheten samt transportavdelningen vid Gävle sjukhus. 1994 fanns en särskild servicenämnd. I slutet av 1990-talet nämns för första gången Gävle sjukhus avdelning ”allmän service” med sektioner som transport, kök, städ, journalarkiv och sterilcentral.

I början av 2000-talet inleddes på allvar den stora centraliseringen då man började avveckla ekonomi-, personal och serviceverksamheter ute i verksamheterna för att istället samordna personalen i större landskaps- eller länsövergripande avdelningar. I sammanställningen ”Landstingsfakta” från 2001 omnämns för första gången serviceförvaltningen med länsservice som egen avdelning med uppdraget ”att organisera Landstinget Gävleborgs servicefunktioner i olika servicegrupper”. Det var också 2001 som just de och det som hette X-fastigheter registrerade de första handlingarna i elektroniska diarium.

Serviceverksamheternas organisation, uppdrag och ansvarsområden må ha förändrats genom åren men ett faktum som kvarstår sedan 1863 när landstinget först bildades är att ett sjukhus aldrig sover, nere i sjukhusens kulvertar fortsätter sängar transporteras och golv skuras. Nu som då.