Månadens fotografi, oktober 2023: Helga Fick – ett personporträtt

Helga Fick föddes samma år som Alexander Graham Bell fick patent på telefonen, det svenska statsministerämbetet inrättades och Siouxerna under Sitting Bull och Crazy Horse besegrade amerikanerna under general Custer i slaget vid Little Bighorn.

Denna alldeles speciella lilla flicka var dotter till Wilhelmine och Magnus Fick i skånska Uppåkra. Fadern skulle så småningom bli verkställande direktör för Uppsala-Gefle järnväg och på hans initiativ uppfördes Furuviksparken åren 1899-1900. Familjen bosatte sig i Gävle och här skulle dottern Helgas liv komma att påverka många.

Högre utbildning

Det stod tidigt klart att Helga Fick skulle få möjlighet att utbilda sig på en nivå som för tiden var ganska ovanlig för kvinnor. 1898 registrerades Helga, 22 år gammal, som studerande vid Wallinska skolan i Stockholm. Skolan hade några år innan Helgas födelse utmärkt sig genom att bli landets första skola med examensrätt för kvinnor.

Helga fortsatte sin bana med att studera medicin. År 1909 tog hon, 33 år gammal, sin medicine licentiatexamen i Stockholm. Helgas yrkesbana inleddes vid Serafimerlasarettets medicinska klinik där hon hade ett amanuens- och underläkareförordnande.
Senare år 1909 skulle Helgas liv ta en annan vändning. Då gick färden mot Gävleborg och Gävle lasarett.

Gävles första kvinnliga läkare

År 1909 svepte förändringens vindar över Gävle lasarett då inte mindre än tre kvinnor fick tjänster som vikarierande underläkare. 33-åriga Helga var en av dem. De övriga var läkarna Hilma Wengberg och Maria Ingelman-Sundberg. Gävle lasarettsdirektions protokoll vittnar om att av de tre kvinnorna var det dock Helga som till slut, ganska precis ett år senare, erhöll tjänsten som ordinarie innehavare av andre underläkartjänsten vid Gävle lasarett.

Av fotografier från tiden kan man se att Helga därmed blev den första kvinnliga läkaren i Gävle lasaretts minst sagt mansdominerande läkarkår.

Gruppbilden som syns överst i den här artikeln visar Gävle lasaretts personal 1910. Den är förmodligen tagen i samband med att Helga fick tjänsten som ordinarie underläkare. Helga sitter som nummer tre från höger.

Den observante ser att Helgas klädsel skiljer sig från hennes manliga kollegors. De bär den vita läkarrocken i klassiskt snitt medan Helga har en särkliknande klänning som mer påminner om de operationsuniformer som avdelnings- och översköterskorna bar vid kirurgiska ingrepp. Var Helga så före sin tid att man fortfarande inte bestämt vilken klädsel som skulle bäras av kvinnliga läkare?

Rösträttskämpe

Kanske var det här, inom en mansdominerad utbildning och yrkeskår, som Helgas politiska engagemang grundlades. Tre år efter att fotografiet togs förekommer nämligen hennes namn i listorna från Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR).

1913 initierade landsföreningen en namninsamling för att kräva rösträtt. Riksarkivet har digitaliserat listorna och överst på lista nummer 1271 från Gävleborgs län, orten Gävle, kan man se att såväl Helga som hennes syster Ebba skrev på. Helga donerade dessutom två kronor och systern Ebba donerade en krona.

Namnlistan förvaras av Riksarkivet och är en del av projektet ”I demokratins namn – kvinnorna som krävde rösträtt”.

När Helga skrev på namninsamlingslistan och stöttade frågan om att införa kvinnlig rösträtt hade hon precis avslutat sin anställning vid Gävle lasarett. Där var hon verksam under perioden 1909-1912. Hösten 1912 startade hon egen praktik i det så kallade Sandblomska huset på Norra Kungsgatan i Gävle.

Där var hon troligen verksam som allmänpraktiserande läkare.

Förgiftning

Innan Helga lämnade lasarettet kan hon ha varit inblandad i en förgiftningsincident. Gefle lasaretts årsberättelse från 1912 berättar om hur de boende i den så kallade läkarbostaden började uppvisa symtom på arsenikförgiftning omkring juletid 1911. Det är oklart om man med ”läkarbostaden” menar den gamla läkarvillan Carlsborg som Regionarkivet tidigare berättat om i Månadens fotografi från sommaren 2023, eller någon annan byggnad på sjukhusområdet tillägnad underläkarna. Det är även oklart om Helga bodde på sjukhusområdet vid den här tiden. Av årsberättelsen framgår att de boende blivit arsenikförgiftade av hälsofarlig målarfärg.

1917 flyttade Helga sin praktik till Nygatan 39 i Gävle. Huset finns fortfarande kvar och kallas ”Rosa huset”. Helga bodde också i anslutning till sin praktik och skulle bo kvar där resten av sitt liv. Vid denna tid var Helga troligen fortfarande verksam som allmänpraktiserande läkare och skulle så vara i ytterligare några år, innan en ny lag kom och förändrade hennes liv igen.

Chef för köns- och hudpolikliniken

1918 kom ”Lag angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar”. Den innebar att varje stad med stadsläkare skulle tillhandahålla en särskilt tillsatt läkare för så kallade ”könssjuka” patienter. Patienterna skulle få kostnadsfri undersökning och behandling. Lagen riktades särskilt mot bekämpandet av ”skamliga sjukdomar”, det vill säga könssjukdomarna syfilis och gonorré.

Enligt en artikel i Gefle dagblad från 10 juni 1996 föreslog en kommitté tillsatt av Gävle stads hälsovårdsnämnd att en köns- och hudpoliklinik skulle inrättas i Gävle från och med 1 januari 1923. Så blev det, och från och med 1923 var Helga verksam i den nyinrättade mottagningen på Södra Strandgatan.

Idag är det nuvarande Länsmuseet Gävleborgs tomt, som dessutom är granne med Region Gävleborgs regionkontor.

Mottagningen på Södra Strandgatan var en köns- och hudpoliklinik med två avdelningar: en för manliga patienter och en för kvinnliga patienter. Helga blev chef för den kvinnliga avdelningen och doktor Harald Engelbrecht för den manliga. Enligt artikeln i Gefle Dagblad tjänade Engelbrecht 5000 kronor per år och Fick 2500 kronor per år.

”En människovän”

Kring denna tid blev Helga Fick ett allmänt känt namn bland gävleborna och kollegorna i stadens toppskikt. Hon blev känd för att ta sig an patienter som hade det extra svårt och hon stod personligen för en del utgifter relaterade till hennes patienters behov. Hon var också väldigt noga med att respektera sekretessen och sina patienters integritet. Dottern till fastighetsägaren av Rosa huset på Nygatan 39 där Helga bodde och hade sin praktik benämnde Helga som ”en människovän” och berättade om Helga i en artikel i Gävle dagblad publicerad på 1960-talet:

”Helga Fick var en stor och fin personlighet och hon var i högsta grad medmänsklig. Ofta följde jag med på Helgas kvällssjukbesök utåt Hille och andra gävleomgivningar. Det var aldrig tal om att jag skulle ha reda på vem sjukbesöket gällde. Det skulle heller aldrig ha fallit mig in att fråga. Blev Helga någon gång tillfrågad av någon obetänksam person svarade hon bara att det gällde ”en sjuk”.”

Kopplingarna till rasbiologiska institutet

Under 1800-talet och tidigt 1900-tal lanserades teorier om raslära, det vill säga att ras och genetik kunde säga något om människors hälsotillstånd, personlighet, moral och sociala färdigheter. En frontfigur blev docenten Herman Lundborg som 1922 blev den första chefen för Statens institut för rasbiologi.

Tre år innan institutet öppnade bjöds Herman Lundborg och ”Den svenska folktypsutställningen” till Gävle. Drivande bakom att få folktypsutställningen till Gävle var Helga Fick. Vad folktypsutställningen handlade om kan man läsa i en artikel ur Gefle dagblad från den 3 maj 1919, som finns bevarad hos företags- och föreningsarkivet Arkiv Gävleborg.

Den sista tiden

Enligt en artikel i Gefle dagblad ska Helga ha blivit gasförgiftad 1927, troligen efter att gas läckt in i hennes bostad på Nygatan 39.

I Regionarkivet har det inte hittats någon patientjournal som visar att Helga vårdades på lasarettet i samband med förgiftningen. Det är dock möjligt att man, från sjukhusets sida, valde att inte föra journal över en av sina tidigare högt respekterade medarbetare. Helga skulle aldrig återhämta sig efter förgiftningsolyckan.

Enligt folkbokföringen avled hon den 27 januari 1928, endast 51 år gammal. Av en artikel i Gefle Dagblad framgår att vid Helgas jordfästning i Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle fanns inte en enda ledig sittplats kvar eftersom stadens läkare och Helgas patienter och vänner hade gått man ur huse för att säga ett sista farväl.

Tre dagar senare publicerades ett upprop i Gefle Dagblad med syfte att grunda en fond med hennes namn, och där avkastningen skulle gå till ”något den bortgångnas gärning närliggande ändamål”. Teckningslistor och insamlingsbössor placerades ut över hela staden och snart fanns fonden på plats.

Många år senare delade fonden fortfarande ut medel till behövande i Helga Ficks minne. I Gefle Dagblads artikel står: ”Doktor Helga Fick var en välkänd person på Gävles gator när hon gick på sjukbesök. Det var många som sörjde henne när hon gick bort. Sörjde henne som både läkare och medmänniska.”