Kultur som verktyg för bildning, samtal och förändring

Syftet med communityart är ofta att stärka gemenskapen, ge röst åt marginaliserade grupper, skapa dialog eller förändra en plats genom konst. Det handlar om att inkludera lokalsamhällen i konstskapandet, där fokus ligger på deltagande, samarbete och social förändring snarare än på individuella konstnärliga prestationer. De Profundis Teater i Gävle är en arena för scenkonst, bildning och samtal för förändring. Alla deras projekt och gestaltningar har sin grund i communityart och communitybaserade processer.

Vi har träffat Sarah Stenberg som är verksamhetsledare för De Profundis Teater för att höra mer om deras arbetssätt och två olika projekt som är aktuella just nu.

Kan du beskriva De Profundis verksamhet?

– De Profundis Teater startade som ett projekt tillsammans med Stockholms stadsmission. Det resulterade i föreställningen "Vårt enda liv", där professionella skådespelare mötte deltagare ur Stadsmissionens verksamhet på scen. Första augusti 2023 flyttade vi till Gävle, för att starta en långsiktig verksamhet. Nu bor vi på Gasklockeområdet, där vi håller våra communityprocesser, litterära salonger och föreställningar. 

Kan du berätta om era projekt ”Ett maskrosbarns försvarstal” och äldreprojektet ”Hulda – en 86-årings tankar om bergsbestigning”

– "Ett maskrosbarns försvarstal" riktar sig primärt till unga och unga vuxna, för att visa att de inte är ensamma i sina berättelser. Den riktar sig även till alla som arbetar runt dessa unga - ungdomsledare, tränare, lärare, socialtjänst, föräldrar med flera för att stärka och ge möjlighet till utveckling kring arbetet med ungdomar och barn i utsatta situationer. I samband med föreställningen samtalar vi med gruppen och det finns även möjlighet att få workshops kring temat som föreställningen behandlar. Manuset är framtaget i samarbete med en grupp maskrosbarn och gestaltar Emilias, som växte upp med Gävles största knarkkung, liv.

– "Hulda - en 86-årings tankar om bergsbestigning", är ett resultat av en mångårig relation med två olika grupper med äldre människor i Bergby. Utifrån samtal kring stora livsavgörande frågor som "Vad gör man när ens partner sen 58 år plötsligt inte finns längre?" och "Hur fortsätter man drömma när man inser att kroppen inte längre fungerar som den en gång gjort?" har ett manus tagits fram. Manuset gestaltas av rollpersonen Margit som är 86 år, nyligen flyttat från sitt stora hus till en liten lägenhet i stan och precis har förlorat sin man Sixten. Kan man klättra i berg när man är 86 år?

Hur ser du att kulturinsatser kan hjälpa oss att prata om svåra frågor?

– Att först få uppleva något som öppnar våra hjärtan, för att sen prata om vikten av det vi sett och kreativt kunna tänka lösningsfokuserat och applicera detta i reella situationer som vi möter varje dag i vårt samhälle är verkligen en kraft. Att få känna, tillsammans, gör oss mottagliga för varandras olikheter och öppnar upp för samtal. Kulturen har en unik möjlighet att skapa rum för förändringsresor där det startar med den gemensamma uppenbarelsen för att sen uppmuntra till organisering. Vi har sett massor av förändringsresor starta i det rummet, det finaste exemplet vi stött på är en ung kvinna som besökte "Ett maskrosbarns försvarstal". Hon kom fram till oss efteråt och sa "Tack, idag är första dagen som jag ser mitt liv i färg."

Hållbarhetsnämnden, Region Gävleborg, tog i februari 2025 beslut om att ingå avtal via Idéburet offentligt partnerskap (IOP) med De Profundis Teater. Genom denna IOP kommer länets alla kommuner att erbjudas dessa båda föreställningar under 2025, som kan hållas på exempelvis fritidsgårdar, skolor, lokala Folkets hus eller andra träffpunkter.