Intervju med Madelene, strateg för barnrätt och våld i nära relationer vid Region Gävleborg

Hej Madelene, strateg för barnrätt och våld i nära relationer vid Region Gävleborg! Du är ju relativt ny på jobbet, hur har du det? Hur går det på nya jobbet?

– Jag tycker ändå att det har gått bra trots en del förändringar och utmaningar som råder i organisationen för tillfället. Det är ett pressat läge för hälso- och sjukvården och det måste vi ha förståelse för.

Om du enkelt skulle beskriva: vad innebär din roll?

– Mitt uppdrag är att vara ett strategiskt kunskapsstöd till hälso- och sjukvården inom både barnrätt och våld i nära relationer. Kort sammanfattat så är det mitt jobb att se till att det finns övergripande rutiner, fortbildning samt kunskap- och metodstöd inom hälso- och sjukvården inom dessa områden.

– Jag arbetar också som ett verksamhetsnära stöd i den mån det går, med att bland annat skapa förutsättningar för att ställa frågor om våld. Våld i nära relationer är ett komplext ämne och många verksamheter känner sig osäkra med att arbeta fram material och/eller arbetssätt på egen hand. Då finns jag med som ett stöd och vi kan tillsammans arbeta fram det som passar verksamheten och deras förutsättningar.

Vad innebär detta för medarbetarna vid Region Gävleborg? Och vad betyder det för patienterna som de möter?

– Det innebär att medarbetarna kan få stöd i att uppfylla de lagstadgade kraven som finns kring våldsutsatthet. Förhoppningen är att rutinerna, fortbildningen och stödet som jag ger ska generera den kunskap och trygghet som medarbetarna behöver för att våga fråga om våldsutsatthet och kunna hänvisa våldsutsatta patienter till rätt hjälp.

– För att kunna ge barn och vuxna en adekvat vård, stöd och hjälp är det en förutsättning att våld upptäcks. Genom att hälso- och sjukvården ställer frågor om våld ges patienter möjlighet att berätta om sin utsatthet, som annars riskerar att inte uppmärksammas. Hälso- och sjukvården kommer i kontakt med en stor del av befolkningen och har en avgörande roll för att stödja våldsutsatta, minimera våldets påverkan och förhindra våldet från att utövas. Den allvarligaste konsekvensen av att våldsutsatthet inte upptäcks kan vara dödligt våld och vi har möjlighet att vara en betydande del i att förhindra det.

Om du fick önska dig något, av förtroendevalda och kollegor runt om i länet, vad skulle det vara?

Jag skulle vilja se ett mer effektivt, empatiskt och systematiskt arbete som kan identifiera, hantera och förebygga våld. Att kunna ge det stöd och resurser som krävs för vårdpersonal att kunna hantera mötet med våldsutsatta patienter. Det kräver både stöd och utbildning, men också trygga mötesplatser inom hälso- och sjukvården för att patienter ska våga berätta om sin situation och utsatthet. I dagsläget finns inte de resurser som krävs för att göra större skillnad och samtidigt bibehålla den kvalitet på vården som eftersträvas.

– Till mina kollegor vill jag lyfta att det generellt sett är bättre att fråga om våldsutsatthet än att inte fråga alls, så länge det görs på ett omsorgsfullt och respektfullt sätt.