Maarit forskar på patientsäkerhet, vårdkvalitet och arbetsmiljö i en digital värld
Maarit Wirkkala är dels läkare inom barnpsykiatrin och habiliteringen i Hudiksvall, dels doktorand. Hennes forskningsområde är e-hälsa, ett relativt nytt fält där forskning bedrivs utifrån flera ämnen, i det här fallet vårdvetenskap. Maarit Wirkkala intresserar sig för hur digitala vårdalternativ påverkar personalens arbetsmiljö och därigenom även patientsäkerheten, men också hur vårdkvaliteten uppfattas i ett snabbt växande digitalt vårdutbud.
Det finns många olika vägar in i forskning. För Maarits del började det med att Region Gävleborg i samarbete med Högskolan i Gävle utlyste en doktorandtjänst för att studera utvecklingen av plattformen som sedan blev Min vård Gävleborg.
– Jag har alltid tänkt att jag skulle forska, säger Maarit, men jag har inte hittat något område som intresserat mig förrän nu. Jag har känt att jag måste brinna för det. Det här var en sådan grej. Jag sökte och fick tjänsten.
Arbetsmiljö, patientsäkerhet och vårdkvalitet: värden och perspektiv som påverkar varandra
Att arbetsmiljö, patientsäkerhet och vårdkvalitet hänger ihop och är beroende av varandra är utgångspunkten. Eftersom ingen tidigare forskning finns på den här typen av digital plattform utgår inte Maarits forskning från någon hypotes utan är undersökande/explorativ till sin natur.
Första delen av första studien är klar. Det var en enkät till medarbetare i vården om hur de uppfattar att arbetsmiljön påverkas av det digitala inslaget i rådgivning, patientbemötande och behandling. Det handlar mycket om att lotsa patienter till rätt vårdnivå utifrån devisen digitalt när det går, fysiskt när det behövs. Enkäten ska följas upp med ytterligare en enkät i vår och de två undersökningarna ska jämföras nu när det digitala inslaget blivit större. Enkäterna kompletteras med intervjuer. En journalstudie ska undersöka skillnader i vårdkvalitet för en given patientgrupp (vuxna deprimerade patienter) utifrån det sätt de har sökt vård (digitalt eller på annat sätt).
– Det är för tidigt att dra alltför långtgående slutsatser, men jag tycker mig se att vi skulle behöva ytterligare uppföljning till exempel kring teknologi och arbetsmiljö. Finns det en stress över tekniken eller innebär de nya arbetsverktygen framför allt möjligheter? Jag rapporterar det jag tycker mig se till verksamhetsområdet för digital vård och hälso- och sjukvårdsledningen som följer min forskning noga, säger Maarit.
Finns hjälp att få
Maarit kombinerar forskningen med att vara kliniskt aktiv.
– Jag tycker det fungerar bra. Det kanske är svårare i jourverksamheter, men jag tycker att det går fint att schemalägga forskardagar i förhållande till mottagning, patientbesök och internt arbete med kollegorna på bup och hab. Och om man har en fot i vardera världen har man tillgång till utveckling och nya rön samtidigt som man har något att applicera det på. Dessutom utökas det professionella nätverket, något som kan komma hemmaverksamheten till godo till exempel genom kontakter för föreläsningar i verksamheten.
Att våga ta klivet in i forskarvärlden behöver inte vara så dramatiskt, tycker Maarit.
– Det är ingenting att vara orolig över! Man blir inte lämnad ensam vind för våg. Alla nya forskare som inte har disputerat har handledning och CFUG kan vara ett stöd och bollplank. De kan vara hjälp att diskutera sakfrågor och vetenskapliga texter, tips om hur man kan göra om man behöver göra en översättning eller en poster och mycket annat. Det finns sätt att ta sig över tröskeln och det är värt det!